ibland, men bara ibland kan jag önska att min tillvaro var som i en takig drama, olycklig kärlek med orimliga krav- romeo och julia, de kärleksfulla gesterna som visar att fjärillarna i magen fortfarande finns där- Chuck och Blair, de mysiga stunderna där man vill stanna tiden och bara få känna ömheten i en puss på pannan- Andrea och Andreas..

En flicka med känsliga känslor som jag faller för minsta lilla romantik, drömmer om hur man kommer hem efter en jobbig dag och finner sin älskade sittandes på en nybäddad säng med den mörkaste ros han hittat och en kort kärleksförklaring på tre enkla men så kraftfulla ord, en natt med en otrolig passion, som att han aldrig sett din kropp förr och finner den så fruktansvärt åtråvärd och kan inte lägga band på sig, kyssar som vandrar längs halsen i ren ömhet som får din knäsvag och ger upp i all motstånd, du är hans, de grova händerna som i all sin försiktighet smeker dina små lena bröst, viskandet med den mörka rösten nära örat om hur vacker hela din kropp är och den varma kroppen lägger sig som ett täcke runt om dig innan du försiktigt somnar in i hans famn...

Är det en utopi eller finns det sådan romantik?