kära tomten..

Jag önskar mig en egen ponny, en helt vit och en tillhörande äng till henne.
En walk in closet liknande Carries i sex and the ciy.
Morgon mys i en alldeles egen lya.
En hel dag i sängen med hemringd pizza och mys med speciellt sällskap.
Översvämmad kärlek och magpirr.
Att få älska från solnedgång till soluppgång.
Påfyllning fortsätter..

Kärlek

Ett ämne som är bra knepigt, det finns massor utav frågor och funderingar kring det men aldrig några riktiga raka svar.
Min filosofi om kärlek är delat i två olika delar, en del som riktar sig mot familj och vänner och en som riktar sig åt en främling.
Främlings kärleken är lång och otroligt speciell och man upplever den bara en gång i livet, den första kärleken.
Den som vände upp och ner på livet och hostade upp fjärillar ur magen, den som man tänker tillbaks på och ler för sig själv, den som krossade inte bara hjärtat utan hela dig själv och som fick en att isolera sig från att upprepa känslorna ytterligare en gång och gjorde dig omänsklig.
Den sortens Kärlek som får fram ens riktiga jag.
Påminnelserna utav dig följer mig så fort mina fötter nuddar marken i takt med mina andetag.
Jag hatar att jag älskat dig men jag älskar att hata dig för det.

vart är jag?

Många saker snurrar runt i mina tankar just nu, livet i allmänhet är riktigt rörigt och saker och ting är inte som det borde vara.
kärleken är upp och ner, vännerna satta i underprioritering och jobb timmarna bara väller in. kan helt ärligt säga att jag orkar inte just nu, bara orkar inte.
Nu vill jag ta en paus och åka väldigt långt här ifrån och bara vara ett tag och hitta tillbaks till mig själv.

Leo

Igår var en av de jobbigaste dagarna för hela familjen.
Efter ett stort cancer besked för vår allas älskade Leo så fanns inget annat val än att låta honom gå vidare bortom livet. Tårarna som vi fällt skulle kunna fylla ett helt hav och vår saknad av vår älskling är oändlig.
Leo, om du kan höra mig så vill jag påminna om våra vackra stunder, min kärlek och att jag låter bli att plocka upp några utav dina fällda hårtussar för det får mig att känna mig mindre ensam nu när du gått vidare och Vila i frid nu vår bebis.

om du undrar vad jag tänker på..

Dina ögon ja dom ändrar färg i ljuset men dom kan titta nu, jag är beredd.
Lät du henne komma närmre?
Var hon vackrare än mig?
Hur skall man älska nån som har älskat nån förut?

välkommen.

På toppen av en klippa längs strandkanten står jag och fryser, äger inte en tråd på kroppen, det är så jag är skapt. Jag tittar ner, tårarna rinner längs mina rosiga kinder, håret spelar med i vindens långsamma sång, ryggen vänd mot horisonten. Döden klänger längs mina hälar och förvandlar min rygg från snäckskals vit till sotande svart. Andan sitter i halsen och framför mina fötter väntar ödet, jag faller utan säkerhetssele.
farväl.

P

Om jag bara kunde få se dig le på riktigt , skratta så att rösten inte räcker till åt dina påhitt och att få krypa upp och gråta ur mig varje liten saltsmakande tår i din famn igen, så hade jag spolat tillbaka varje liten sekund utav mitt liv och aldrig låtit dig lämna min sida..
pappa.

Jag tänker aldrig låta dig få se mig svag, jag gråter bara i regnet.

Singel, höst, jobb och betuttad? hur ska det sluta?
Jag tror jag hoppar in i en bil mot Kortedala nu och lämnar en del av mig själv bakom mig.

17 år och siktar uppåt?





Dessa bilderna har legat i min dator i snart 3 år..
Alla har vi haft våra tonår och min är inte olik andras så uppifrån nu då:
  • första bilden är tagen den dagen då min kusin fyllde 18 år och jag hade ett halvår kvar tills jag fick följa med henne och de andra ut på krogen, kom ihåg att jag var besviken på min mamma den dagen för att jag föddes i tråkiga september, riktigt besviken.
  • Andra bilden är en mager Andrea som spelar Guitar Hero hemma hos sin bror i Atlanta, USA och brydde sig inte om livet i allmänhet, hade dessutom lämnat min dåvarande pojkvän hemma i Sverige och jag njöt dessa 10 dagarna av att inte bli iaktagen och styrd utav honom, jag kände mig så fri att jag fällde ett par tårar.
  • den tredje bilden är tagen hemma hos en kille sommaren 2008 som jag trodde att jag inte kunde leva utan, han var min dag och natt och ibland visste jag inte ens vilket utavdom det var på dygnet, han höll mig så hårt i sina händer att jag gjorde nästan vad som helst för honom, han var den första killen som krossade mitt hjärta helt och hållet och skrattade åt det, kvällarna innan denna bilden hade vi varit på fest och jag var riktigt bakfull redan dagen innan och dennna dagen trodde jag helt ärligt att jag skulle dö, Alkohol och högre socitet bortom min värld var det enda jag levde på och för denna tidpunkten och denna killen..
  • 4:e bilden, vem har inte pendlat i vikt i sin tonår? på denna bilden hade jag precis vägt mig och vågen visade 56 kilo och jag var stoltare än någonsin, dock gömde sig en ätstörning runt hörnet (jag blev otroligt påverkad utav pojkvännen som iaktog mig 24 timmar på dygnet) som få visste om, de som visste höll sig i det tysta.
  • sista bilden är på mina ben och Alexandras, vi hade precis kommit hem från en vecka i stockholm (där vi verkligen lärde känna varandra på djupet) och satt i biblioteket i skolan och skolkade från historia lektionen och ett antal fler och trodde att vi var svin coola som bangade dem och målade på varandras ben och pratade om allt mellan himmel och jord istället..
En liten historia från mitt arkiv som tonåring som kämpade med kärlek,vänner, ätstörning, party och skolan.
Idag är jag som en helt annan person.. men det tar vi sen.

A


Att hitta mig?

Man säger att man inte vet hur det är att vara någon annan innan man gått en mil i personens skor.
Jag gick en mil inatt i mina egna skor och talesättet hade rätt.. jag är en bit på vägen till att veta vem jag själv är.
Mötte på vägen en påkörd åkermus, ungefär vid den punkten skakades mitt förflutna av, dödade det som varit för att blicka framåt, framåt där även ett rådjur korsade min väg för att ställa sig vid vägkanten och studera varenda rörelse jag tog, som en nyfiken åskådare som ihärdigt väntar på mitt nästa steg..
Nattens promenad gav mig mer än vad jag någonsin trott, motion, skavsår på fötterna och en hel del tankar men framförallt så gav den mig kartan till mig själv..

finns det en förklaring?

Jag befinner mig någonstans mitt i mellan verkligheten och det otroligt omöjliga, jag kämpar med känslor och jag brottas med förnuftet.
Ingenting är längre upp eller ner utan allt rör sig i sidleds och jag vet inte om jag skall följa med strömmen eller simma mot den.

som texten förklarar så har jag inte mina fötter på jorden just nu och jag kan inte skriva av mig det här, det hade varit riktigt osammanhängande därför undviker jag bloggen just nu och det är svårt, jag vill lägga upp bilder på skrattande vänner och härliga sommar dagar men jag känner att just nu så får det vänta tills jag är redo att bli mig själv igen.

Romans

ibland, men bara ibland kan jag önska att min tillvaro var som i en takig drama, olycklig kärlek med orimliga krav- romeo och julia, de kärleksfulla gesterna som visar att fjärillarna i magen fortfarande finns där- Chuck och Blair, de mysiga stunderna där man vill stanna tiden och bara få känna ömheten i en puss på pannan- Andrea och Andreas..

En flicka med känsliga känslor som jag faller för minsta lilla romantik, drömmer om hur man kommer hem efter en jobbig dag och finner sin älskade sittandes på en nybäddad säng med den mörkaste ros han hittat och en kort kärleksförklaring på tre enkla men så kraftfulla ord, en natt med en otrolig passion, som att han aldrig sett din kropp förr och finner den så fruktansvärt åtråvärd och kan inte lägga band på sig, kyssar som vandrar längs halsen i ren ömhet som får din knäsvag och ger upp i all motstånd, du är hans, de grova händerna som i all sin försiktighet smeker dina små lena bröst, viskandet med den mörka rösten nära örat om hur vacker hela din kropp är och den varma kroppen lägger sig som ett täcke runt om dig innan du försiktigt somnar in i hans famn...

Är det en utopi eller finns det sådan romantik?

Sweet dreams

Du var hos mig, jag vaknade upp ur min säng och vände mig och och såg dig liggandes bredvid mig i morgon ljuset och jag la mig på mage och studerade dig i minsta detalj när du sov, du var så vacker, jag låg och smålog och kände hur fjärillarna i magen bara flög runt åt alla håll och kanter.. jag gick upp, ut på altanen och satte mig i solen med bara täcke runt midjan och jag blundade, njutandes tills jag märkte att du kom och kysste mig på halsen, du bar upp mig och la mig i gräset, du tog tag i hela min kropp och älskade så grovt med mig att jag kom 4 gånger på rad.. sedan vid sista gången vaknade jag upp till verkligheten.

skillnaden mellan drömmen och verkligheten är att med Andreas så är drömmen verkligheten och verkligheten drömmen.♥

ödet jag har ett par frågor.

När blev du och jag vi? Var det vid första kyssen som jag gav dig precis hela mig eller var det vid den sista?
hur kan mitt hjärta slå utanför kroppen utan att synas? ♥

RSS 2.0